Om ni är nyfikna på varför jag är frånvarande här, så är det för att vi tillbringar hela denna underbara fredag med att slipa & måla vår altan.

JÄTTE KUL.

Verkligen.

Jag menar varenda ord.

 

Tjohooo!

Så himla nöjda är vi. Det tog lååång tid att känna & klämma. Oj vad mycket att välja på det finns! Snacka om information overload.

Vilken det blev får jag visa imorgon för nu är jag så trött såååå trött!

Nyss hemkomna från Iron Man 3 & ett snabbt stop på Body Shop för att köpa lite godingar till mig. De hade 3 för 30 dollar! Snacka om ett kap.

 

Vi fick barnvakt i sista sekund.

Så jag plattade håret med plattången som väldigt lägligt anlände på posten idag, samt slängde på mig nya kläder.

Vi ska se The Black Keys & The Flaming Lips & dricka öl.

Tjohej!

 

Denna morgon ägnar vi åt något annorlunda utöver den vanliga morgonrutinen.

Vi har nämligen köpt rökelse & ska röka ut alla onda andar & negativ energi här hemma.

Spännande & se om känslan på övervåningen blir annorlunda efter denna sessionen.

Nu ska vi gå medsols & se till att röken kommer in i varenda vrå i huset.

Det ska börjas vid husets ingång..

 

 

Sitter denna morgon & tittar på jakten efter den sista levande av Boston-bombaren.

Den ena har avlidit efter att ha öppnat eld mot polis som försvarade sig.

Så himla otäckt att hela Boston är i "lockdown"..

Hela denna händelsen är fruktansvärd.

Återigen har oskyldiga liv tagits.

 

Det fina som alltid lyser igenom då något sådant här händer, är hur sammansvetsat USA är.

Hur alla hjälper alla.

Hur hela landets befolkning går in för att stötta de drabbade i Boston.

Marathonlöpare som just avslutat sitt race i Måndags, fortsatte springa en kilometer till närmaste sjukhus för att donera blod efter bomberna exploderat.

 

Nej.. Nu ska jag försöka återgå till morgonrutinerna här!

 

 

 

Anna frågade hur det går med det där spöket som höll på att trycka igång August pussel varenda himla natt när jag var själv för några månader sedan.

Well.

Jag försöker ju att förneka detta med andar. spöken, gestalter osv så mycket jag bara kan.

Men emellanåt så känns det som att något/någon är i huset.

Förhoppningsvis bara min fantasi som spelar mig ett spratt, men häromkvällen så satt vi & diskuterade varför August gråter & "pratar" så mycket i sitt rum, enbart då det är mörkt.

Och Andrew tog upp att han tycker det är en obehaglig känsla i August rum på nätterna, vilket jag aboslut håller med om.

Och Andrew är inte ett dugg rädd för någonting som har med spöken osv att göra, så om han tycker det känns obehagligt, så kan ni ju gissa om jag höll på att göra i brallan.

Det har inte varit många konstigheter förutom det där himla pusslet som låter ibland, men den där känslan håller i sig.

I gästrummet & August rum enbart!

I vårt sovrum & på nedervåningen känner jag mig aldrig rädd alls.

 

Näe hua. Nu skulle jag väl inte utvärdera detta precis innan Andrew åker iväg, men men.. ;)

Där har vi vår spökstatus!

 

 

(Jag har faktiskt ett skavsår från morgonens promenad)

 

OK.

August har börjat klättra i trappan.

Altså. han klättrar upp & ner konstant, nonstop, 24726 gånger i minuten, hela dagarna.

Upp, ner, upp, ner, upp ner.

Puuuuuh!!

Kommer få världens bikinirumpa om jag ska fortsätta jaga honom hela tiden.

Hade ju hoppats på att slippa behöva sätta in ett staket (ord?) som är specialtillverkat då vår trappa är både bred & svängd längst ner, men kanske blir det ett måste ändå.

 

Ok.

Jag har officiellt tröttnat på att klicka mig in på bloggar & läsa om de där himla bananpannkakorna.

Inte en enda morgon till vill jag vakna upp till ett bananpannkakainlägg med bärpålägg & kokos & kesella & hejfaderullan.

Jag VET att de är goda & genialiska då jag upptäckte dessa för 3 år sedan.

(Och även jag bloggade då om det) (vet att man inte ska kasta sten i glashus osv, hehe)

Men enough is enough liksom.

Samtliga som upptäcker denna smarta variant av de gyllene runda härligheterna, behöver inte lägga upp ett inlägg på sin blogg, ok?

 

 

Nu kickar vi igång denna veckan med ett yogapass!

Härligt att man inspirerar ;)

 

 

Anywayzzz..

Idag har hela familjen fått färg på kinderna efter att ha spenderat hela dagen utomhus.

Vi har varit till den finaste lekparken i Nashville (jag har utnämnt den), gått promenad med Mally i parken, hängt på altanen & sedan lagade jag tidig köttbullsmiddag på kalkonfärs som är August nya favorit.

Nu avslutar vi denna perfekta dagen med svensk choklad (!!) som älskade Maria skickade till mig & 2 timmars Mad Men premiär.

 

När vi flyttade till Nashville, för nästan ett år sedan, så var det sommarvärme ungefär varenda dag.

Detta har varit den seeeegasteeee våren ever.

Och det verkar vara så på nästan alla håll & kanter?

Så igår handlade jag en himla massa blommor till husets alla hörn för att pigga upp mig själv lite. Tur var väl det för idag är det gråare än gråaste grått & regnar gör det.

BLÄ.

 

 

Andrews chef är i stan & med sig har han hela familjen.

Vi har haft en sådan himla kul eftermiddag/kväll ihop med take out BBQ, underbart goda cupcakes & massa öl.

Deras ungar är nog de snällaste & mest väluppfostrade barn jag någonsin stött på.

Helt sjukt snälla & goa! Ödmjuka, roliga & artiga.

 

August som inte alls är förtjust i främlignar, sprang runt & kramade varenda en av dom. Mamma & pappa var inte alls vidare intressanta.

Och särskillt förtjust blev han i deras yngsta tjej.

Han betedde sig som en nykär tonåring.

Han åt ingenting till middag utan ville bara sitta nära & kramas.

Jag har fått frågan ett par gånger, om jag inte kan skriva om när jag hade ätstörningar & hur jag blivit fri från tvångstankar osv.

Och jag har skjutit detta framför mig bra länge nu, men idag känner jag att det är dags.

Varnar för väldigt långt inlägg & det kan även vara lite rörigt.

 

Jag vet inte när allt började.

Någon gång i 5:an tror jag, då jag plötsligt gick upp jättemycket i vikt.

Jag som alltid varit en smal tjej, fick plötsligt lite kommentarer från några klasskompisar. Så efter ett tag fick jag nog. Jag gick med mamma för att träna Aerobics på ett gym, köpte några träna-hemma-videos & sedan började det där med maten.

En dag när jag sov över hos en vän, minns jag att jag fick lite smått panik över frukosten vi skulle äta dagen efter, så jag packade helt enkelt med det grova brödet jag "kunde" äta  & ratade den nybakade potatislimpan. Sedan åt jag det grova brödet utan smör, med en skiva skinka.

Efter det har det gått upp & ner. Emellanåt tänkte jag inte så mycket på maten, träningen & kroppen.

Jag minns en väldigt fin semester på Gotland med familjen, som jag var så trött & svag på, för att jag inte ville äta. Mamma tvingade i mig mer mat vid frukosten & jag gjorde sit ups & armhävningar på toaletten.

Så länge jag bodde hemma, gick det aldrig riktigt över styr, eftersom jag har sådana fantastiska föräldrar.

Jag jobbade otroligt mycket, jag festade ofta, jag kände mig ensam emellanåt & jag behövde något att "kontrollera".

Så jag började träna mer. Jag gick morgonpromenader, cyklade till jobbet, gick promenad på lunchen, gjorde övningar på toaletten emellanån, cyklade hem, gick på spinning på kvällen.

Försökte äta ett minikvällsmål. Insåg att jag var vrålhungrig & började rota i skafferiet. Vilket alltid slutade med att jag hetsåt allt som kunde tänkas ätas.

Och så fick jag dåligt samvete.

Vilket resulterade i mer träning dagen efter.

Så jag kände att jag behövde MER kontroll över maten. Och bestämde mig för att skippa socker & mjöl.

Fort gick jag ner i vikt.

Jag tackade nej till alla roliga middagar, packade med mig tonfisk till jobbet varje dag, tränade mer & kände mig SÅ SUND.

Himla smal blev jag.

Och så otroligt nöjd var jag eftersom jag alltid fick kommentarer om min kropp.

Det folk inte såg var paniken då det inte fanns en plats över på spinningen.

Och jag undrar varför ingen ifrågasatte varför i hela friden jag sprang på löpbandet efter 90minuters box pass.

 

Sedan kom tiden då jag bestämde mig för att flytta till USA.

Då släppte jag socker & mjöl-förbudet & började äta en himla massa i ren stress.

När jag flyttade var jag lite pluffsig & vad jag inte visste var att mina problem skulle bli värre än någonsin.

 

Väl i USA, fick jag distans till mitt liv & jag kunde sörja min storebror på ett helt annat sätt än vad jag kunde hemma. Och jag kände mig ensam. Så otroligt ensam. Men samtidigt så fri.

Och jag kunde inte tygla mina känslor. Så jag åt så nyttigt jag kunde, sprang så mycket jag kunde.

Jag köpte 2 Ben&Jerrys & åt tills jag mådde illa.

Och det blev min onda cirkel.

 

Inte kunde jag förstå varför jag inte gick ner mer i vikt eftersom jag åt så perfekt på dagarna & tränade så himla mycket. Det var som om att kvällsätningen inte existerade i mitt minne.

Jag sa nej till att hänga med vänner för jag behövde gå kvällspromenad.

Min kropp började värka av all träning. Mina fötter hade så mycket skavsår från alla promenader & löpturer.

Och så kom dagen då jag beställde hem piller som skulle hjälpa ämnesomsättningen.

 

Sedan flyttade jag & Andrew äntligen ihop & allt kändes bättre.

Jag blev gladare, men tyckte det var väldigt jobbigt att jag inte kunde kontrollera min mat som jag gjorde innan.

Andrew äter vad han vill, när han vill & har NOLL mat hets.

Så sakta började jag komma in i hans "ät tänk". Men då han var borta & reste, försökte jag kontrollera mina middagar med något supernyttigt. Vilket resulterade i vräkätning av kakor, chips & allt annat i skafferierna senare på kvällen.

Jag cyklade till jobbet, promenerade på jobbet, cyklade hem & sprang alltid intervaller väl hemma.

Tackade alltid nej till alla tillställningar en vardagskväll eftersom det skulle krångla till min rutin.

Jag köpte en träningsvideo som jag kunde köra på helgerna, då jag inte hittat ett gym jag tyckte om.

Avslutet på videon var en 10 minuters yoga-stretch. I början ratade jag den. Men efter att tiden gick så blev jag nyfiken & började köra stretchen emellanåt.

Så jag började googla yoga. Jag hittade klipp på youtube & slutade springa intervaller om kvällarna.

Det ersattes med en liten yogarutin istället.

Jag slutade ställa klockan på helgmorgonen för att gå rask promenad utan njöt av sovmorgon.

Jag slutade dricka Pepsi Max (har inte rört läsk på 2.5 år), slutade tacka nej till viss mat, utan lärde mig äta allt med måtta. Jag började ha roligt! Jag släppte loss. Levde livet.

Att gå ut på vardagskvällarna var inget problem. Jag hetsåt inte. Jag kunde sluta äta när jag var mätt.

Och jag gick inte upp 10 kilo som jag var så livrädd för.

Jag började för första gången på en evighet, att må bra. På riktigt!

I hela kroppen & själen.

Att respektera kroppen. Att se mat som något fantastisk gott som när min kropp, men inget mer än så.

 

Idag tänker jag inte alls på vad jag äter. Dagarna flyter på & det finns noll förbud i mitt liv, jag äter alltid vad jag vill & mår bättre än någonsin. Mat är inte något jag fruktar & tänker på hela tiden. Jag försöker inte längre i mitt huvud planera vad som komma skall, fasar inte för kalas eller restaurangbesök, tackar aldrig nej till roligheter.

 

Jag lever livet & mår så otroligt bra.

I hela kroppen & själen.

 

Fick världens sötaste bloggutmärkelse av fina Jenny. Och med den utmärkelsen kommer 10 "lära-känna-frågor" som jag besvarat nedan.

 

 

Jag hade otroligt många olika drömmar då jag var liten. Frisör, brandman, sångerska, delfinskötare, polis, kassörska & ungefär alla andra yrken som man kan ha, ville jag jobba med, i omgångar.

Beslutsångest är mitt förnamn ;)

Vad är du idag?
Mamma & fru!

 

Vart vill du helst resa?
Åh. Jag älskar att resa! Thailand är ju en dröm. Även Indien & Japan.

Och så vill jag ju givetvis resa hem till Sverige också :)

Var ser du dig själv om fem år?

Svårt! Jag har lärt mig att man vet verkligen inte vad som komma skall. Men jag önskar ju att vi har en till liten korv i familjen. Förmodligen bor vi kvar i Nashville & vi har massa vänner & alla mår bra.

 

Rött eller vitt?
Rött! Alltid rött. Älskar röd! Rött vin, röda godisar, röda kläder.

 

Sommar eller vinter?

Vår? haha. Altså. Här är ju sommaren sååå varmt, så jag gillar våren & hösten mer :)

 

Skog eller hav?

Mitt hjärta finns i värmlandsskogarna där jag växte upp, men visst älskar jag havet. Finns det en mix? Kan man få ha båda? Fast vet ni vad. Jag skulle nog välja hav om jag tänker efter. Gud så underbart det var i Laguna Beach i Cali. Åh!

 

Vad gör dig ledsen?

När någon jag älskar är ledsen. Håra ord riktade mot mig. Övergivna djur. Jag är en väldigt känslig person!

 

Vad är det bästa du vet?
Andrew, August, Mally, min familj, mina vänner, yoga. LIVET!

Något jag inte nämnde i tidigare inlägg är separationsångesten.

August är väldigt självgående & busig här hemma & när jag är runtom, är han inte alls mammig.

Det är när jag lämnar på Yogan det är som värst.

Och idag fick dom komma & hämta mig för första gången, för det gick bara inte.

Oj så ledsen han var.

Och på nätterna sover han som en kratta om jag inte ligger bredvid & det är nästan omöjligt att söva om honom.

Jag älskar älskar att sova bredvid August, men han sparkar & sprattlar & vaknar själv upp emellanåt, vilket är himla frustrerande för jag får själv inte den sömnen jag behöver.

Och det är även himla frustrerande att jag inte kan yoga ett par gånger i veckan. Det är ju MIN tid.

Min tid att slappna av för en stund. Stänga av.

 

Inte vill jag låta självisk nu.

Tro mig, August kommer alltid först. Alltid. Och jag finns alltid där för honom.

Men jag kan ändå inte hjälpa att känna mig lite "rånad" på min egentid.

På kvällar & som sagt på yogan.

 

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att det ska bli bättre?

 

..i SKUGGAN (!!)

ska det bli idag.

Aahhhhh. VÅR.

 

Denna dagen måste vi njuta av så mycket det bara går.

Därför står jag i detta ny & packar ihop picknic till mig & Julie.

Vi ska mötas upp i en fin park, gå promenad, sitta på filt & mumsa ciabatas, leka i lekpraken med kidsen.

Bara mår gott. Fånga dagen!

Jag har på mig min mest rosa nyinköpta tisha, sportar hästsvans & converse.

 

 

LOVAR att det var sista bilden som inte har ett dugg med inlägg att göra. Promise.

Ska även knåpa ihop ett Cali-inlägg ikväll som jag skjutit framför mig i flera veckor.

Andrew ska på konsert så jag har all tid i världen att pyssla & knåpa samtidigt som jag kikar på en osund mängd Real Houswifes ;)

Så roligt!

Nu är Elogemagazine ute & där finns en intervju med MIG :)

 

Vi har en ny vän i vårt hushåll.

Han är extremt effektiv & städar våra golv hela dagarna.

Som jag gillar denna George altså.

 

Andrews moster som bor ca 1 timme härifrån, bestämde sig för att komma på besök med sin dotter & då tänkte  Andrews mamma & pappa att även de kunde åka hit över hans födelsedag för att fira.

Så vi hade en jättemysig morgon på ett fint frukosthak vid havet.

Sedan vet ni hur det blir när alla vill göra olika saker & man ska försöka planera så alla blir nöjda?

Well. Det blev lite hipp som happ med det & då Andrew åkt på bio med sin pappa, blev jag kvar hemma med en sovande August.

När han vaknat var jag uttråkad deluxe, så jag bestämde mig för att tjoffa in honom i bilen & åka för att möta upp de andra.

Sagt & gjort.

När vi väl var framme vid det stora shoppingcentret, låser jag upp bilen för att ta ut August barnvagn.

När jag försöker öppna bakluckan, är den låst.

Jag går runt till förarsidan för att låsa upp - Den är LÅST.

Hela bilen är låst.

Nycklar & mobilen är i bilen.

PANIK.

Jag har aldrig känt sådan fruktansvärd panik förut i hela mitt liv.

Jag sprang fram till första bästa tant på pakeringen, nästan ryckte mobilen ur hennes hand samtidigt som jag förklarade så snabbt som möjligt vad som hänt & ringde Andrew.

Han hade precis kommit ut från bion som tur var & var på plats efter ca 10 minuter.

Då hade August såklart börjat tokgråta.

Samtliga familjemeddlemmar hittade oss jättefort & sedan var det ett jäkla virrvarr med att ringa någon som kunde komma & öppna den förbannade dörren.

Jag försökte i panik hitta någon som kunde bryta sig in i bilar mot betalning, på parkeringen. Tyvärr utan någon tur.

Efter att ha ringt runt till hyrbilsbolaget & andra firmor som skulle ta EN TIMME att komma, ringde vi 911.

Och de var på plats inom 5 minuter, öppnade upp bilen på en minut & äntligen fick en helt söndergråten August komma ut ur bilen.

Fy fan altså.

Och känslan av att vara den värsta mamman i hela världen..

Näe. Jag är verkligen helt slut nu.

Vill bara krypa i säng & mysa med min älskade lilla korv heeela natten.